Gram‐positiva kocker, aeroba eller fakultativt anaeroba.
(spp = species, arter)
Streptokocker
stort artrikedom
de flesta lever kommensalistiskt med sin värd och orsakar inte skada
runda eller lite mer ovala
alltid grampositiva
icke rörliga
icke sporformiga
katalasnegativa
aerobet eller fakultativt anaeroba
kan ha kapsel
ofta del av den residenta mikrofloran
kan odlas på blodagar eller sukrosinnehållande medium
Gruppering av streptokocker
Gruppering efter ett artnamn
Vissa arters namn kan förutom att betyda en viss bakterie också ibland användas för att beteckna en hel grupp av bakterier.
Hemolytisk gruppering
Streptokocker kan grupperas på lite olika sätt. Ett utgångsläge för klassificering är hur de påverkar blod. Genom odling på blodagar kan bakterier differentieras, på basis av deras förmåga att producera hemolysiner. Bakterier som kan lysera blod (få blodkroppar att falla sönder) kallas följaktligen hemolytiska. En funktion hos hemolysiner är att bakterien kan utnyttja hemolys för att frigöra och utnyttja näringsämnen från värddjurets celler. Järn t.ex., är essentiellt för många patogena bakterier, men finns bara närvarande i mycket låga koncentrationer utanför celler. Om bakterien har tillgång till fritt hemoglobin så kan den utnyttja det järn, som är bundet till hemgrupperna i hemoglobinet. Hemolysiner verkar inte bara på erytrocyter utan kan också lysera andra typer av celler. Vid odling kommer hemolysen kommer att ge upphov till en uppklarningszon av blodagarn runt kolonin.
Så kallade Alfahemolytiska streptokocker kan bara hemolysera delvis, vilket de visar sig som en grönfärgning på agarplattan runt bakterierna. Det beror på att bakterien producerar väteperoxid som oxiderar hemoglobin till grön metahemoglobin. "Viri" betyder grön och dessa streptokocker kallas därför också Viridansstreptokocker.
Alfahemolytiska streptokocker utgör ett samlingsnamn för streptokocker som förekommer i munhåla och på hud. De är därför vanliga kontaminanter i bakteriologiska prov (blododling m. fl.). De har låg sjukdomsframkallande förmåga men kan orsaka endocardit (särskilt vid tidigare klaffskador).
Viridansstreptokocker anges ofta som ett paraplybegrepp på svar från lab. och ska betraktas som ett normalt fynd som inte avviker från resident flora.
Betahemolytiska streptokocker
Betahemolys innebär att kolonierna omges av en klar zon på odlingsplattan. Det beror på att dessa streptokocker bildar enzymer som fullständigt kan kan lösa upp blodkroppsmembraner. Detta leder till att hemoglobinet diffunderar bort från kolonins närhet. Arterna kallas betahemolyserande streptokocker eller betastreptokocker. Streptokocker som inte ger hemolys kallas ibland gammastreptokocker.
Dubbelhemolys hos vissa stafylokocker bestående av en inre β-hemolyszon och en yttre α-hemolys zon.
Ingen hemolys, som ibland kallas γ-hemolys, vilket ju är lite ologisk ordning.
A. Streptococcus uberis, som inte ger någon hemolys. Detta brukar ibland lite olyckligt kallas för γ-hemolys. B. Streptococcus agalactiae, som ger en klar (fullständig) β-hemolys. C. Streptococcus dysgalactiae (underart ej definierad), som ger ofullständig grönaktig α-hemolys. D. Staphylococcus pseudintermedius, som ger dubbelhemolys.
Lancefieldgruppering av streptococker
Streptococcer brukar ibland delas in i s.k. Lancefield-grupper efter den amerikanska mikrobiologen Rebecca Lancefield (1895 – 1981), som utveckade ett system för serologisk indelning baserad på kolhydratsammansättningen/vilka antigener som finns i cellväggen. De olika grupperna kallas Lancefield group A till V (utom I och J). Dessutom finns en grupp NG (= non-groupable). Viridansstreptokocker och Streptococcus pneumoniae har ingen gruppspecifik antigen och de ingår alltså inte i Lancefield grupperingen. Gruppen streptokocker har vuxit sedan systemet infördes.
Grupp A-streptokocker (enligt Lancefieldgruppering)
Betahemolytiska grupp A-streptokocker (GAS) är en vanlig orsak till bakteriell infektion hos människa. Det är den vanligaste bakteriella orsaken till halsfluss (tonsillit), men infektionen kan orsaka ett flertal andra sjukdomstillstånd av varierande svårighetsgrad från självläkande till livshotande, exempelvis barnsjukdomen scharlakansfeber, hudsjukdomarna rosfeber och svinkoppor (impetigo) samt blodförgiftning och allvarliga mjukdelsinfektioner. GAS kan producera flera olika gifter (toxiner) vilka spelar stor roll för infektionens svårighetsgrad.
Under slutet av 1980-talet iakttogs snabbt förlöpande, i flera fall dödliga streptokockinfektioner. Olyckliga begrepp som "mördarbakterier" eller "köttätande bakterier" myntades. Dödligt förlöpande streptokockinfektioner är dock kända sedan bakteriologins barndom, och streptokockerna var så länge vi inte hade tillgång till antibiotika fruktade orsaker till bland annat barnsängsfeber, svåra hudinfektioner och blodförgiftning (sepsis). Grupp A-streptokocker kan därutöver ge följdsjukdomarna nefrit och reumatisk feber. Det finns många olika streptokockarter, en del med förmåga att orsaka sjukdom hos människa, andra helt harmlösa. Många personer (framförallt äldre barn och ungdomar) är bärare av GAS, oftast i svalget, utan att visa tecken till sjukdom. Det finns mer än 40 typer av grupp A-streptokocker. Typindelningen baseras bl.a. på påvisbara olikheter beträffande M-proteiner/antigener i cellväggen. Antikropparna som bildas är dock specifika för varje typ av streptokock. En genomgången infektion skyddar alltså inte mot andra typer av streptokocker.
De invasiva streptokockerna tillhör dock alla en speciell art, Streptococcus pyogenes – betahemolyserande streptokocker grupp A – GAS.
GAS-infektioner förekommer praktiskt taget uteslutande hos människa, och smittan kan spridas genom direktkontakt från människa till människa eller indirekt via föremål eller som droppsmitta.
Ett flertal antibiotika är verksamma mot hemolytiska streptokocker. Penicillinresistens av klinisk betydelse har ännu inte uppträtt hos grupp A-streptokocker.
Invasiv infektion med grupp A-streptokocker är anmälningspliktig enligt svensk smittskyddslagstiftning.
Vissa streptokockarter är sjukdomsalstrare, och en av dessa är Streptococcus pyogenes, som är betahemolytisk och ingår i grupp A (grupperas efter serotyp). Därför kallas den ofta för betahemolytisk streptokock eller grupp A-streptokocker (GAS). Den kan orsaka bakteriell halsfluss, vissa hudinfektioner (bland andra svinkoppor (impetigo) och rosfeber) och ibland också svåra infektioner som sepsis. Pyogen betyder "ger uppkomsts till var/pus".
Streptococcus pyogenes påträffas framförallt i luftvägarna, svalget och mag -och tarmkanalen eftersom de till största del är fakultativt anaeroba. Vissa stammar är dock enbart anaeroba. De är uttorkningståliga, optimal tillväxttemperatur är ca 37°C och normalt sätt tillväxer de inte över 40°C. Streptococcus pyogenes har liten benägenhet att utveckla antibiotikaresistens. Förstahandsvalet vid infektioner är penicillin.
Beta‐hemolytisk (Betahemolytiska arter hemolyserar fullständigt, alfahemolytiska arter endast ofullständigt.)
tillhör Grupp A
Producerar; Hemolysiner, leukocidin, erythrogent toxin, nephritogent toxin m fl andra toxiner
S. pyogenes förekommer inte sällan i luftvägarna hos asymptomatiska bärare.
Kan i sällsynta fall orsaka invasiva infektioner som fasciiter och septikemi som har hög mortalitet och är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen.
Exempel på svår invasiv mjukdelsinfektion orsakad av S. pyogenes är framför allt nekrotiserande fasciit (Nf). Denna före 1990-talet extremt sällsynta form av Nf benämns Typ II eller hemolytiskt streptokockgangrän.
Penicillinkänslig
Fynd innebär en avvikelse från resident/normal flora.
"Strepto" kommer från latin och betyder ungefär snodd, vriden eller tvinnad. "Kock" kommer också från latin och betyder ungefär rund eller kulformig, ursprungligen om senapskorn.
S. mutans är grampositiv icke-mobil, alfa-hemolytisk kock som genom att producera en polysackarid som kallas dextran kan fästa vid t.ex. tandens emalj eller andra bakterier. S. mutans trivs bäst i en miljö med en temperatur på 18-40°C. Den är en fakultativ anaerob. Bakterien är också speciell på så vis att den klarar av att leva i miljöer med lågt pH, den kan anpassa sig till så låga pH-värden som 3,0. Bakterien har alltså en stor överlevnadsförmåga (förmåga till förändring, därav "mutans"))i sura miljöer om man jämför med andra bakterier som oftast bara klara sig i spannet pH 5-9. Detta är av betydelse eftersom S. mutans producerar syror vid nedbrytning av sockerarter. Det innebär alltså att S. mutans spelar roll i utvecklingen av karies. Höga nivåer av S. mutans kan vara kopplad till ökad kariesförekomst, men måste alltså inte vara det. Den är viktig som negativ prediktor. Det vill säga att om S. mutansinte finns så är risken för karies mycket låg. Förekomst och nivåer används bland annat i kariogram som en faktor in beräkning av risken för att utveckla karies/chansen att förbli kariesfri.
Förekommer i munhåla, luftvägar och tarm.
Omvandlar en lång rad olika sockerarter till olösliga glukanpolymerer som stödjer kolonisering av hårda tandytor
Drar igång syraattacker extremt snabbt
Tolererar mkt lågt pH, extrema jonstyrkor och höga sockerkoncentrationer
Producerar extra- och intracellulära polysackarider
Kan orsaka endocardit
Binder till emalj och medverkar till bildning av biofilm/plack i munnen
Förekomst och nivåer är en faktor som används i den totala bilden och beräkning av risken för att utveckla karies/chansen att förbli kariesfri.
Streptococcus mutans har också fått ge namn åt en hel grupp bakterier. I den ingår: S. mutans, S. sobrinus, S. criceti,S. ratti med flera. De två första arterna återfinns i human munflora.
S. pneumoniae (pneumokocker) är en grampositiv, alfa-hemolytisk kock som orsakar akut otit, sinuit, pneumoni, septikemi och meningit. Bakterien har tidigare alltid varit känslig för penicillin men på senare år är resistensutveckling mot penicilliner och andra antibiotika ett växande problem. Pneumokockinfektioner är oftast lätta att behandla med antibiotika, penicillin. Det är ovanligt att i övrigt friska personer dör av denna infektion. Vissa pneumokockinfektioner är helt resistenta, eller har en nedsatt känslighet mot penicillin. En del kan därför behöva resistenbestämmas och behandlas med alternativ som cefotaxim intravenöst, meropenem eller vankomycin.
Förekommer normalt/resident i munhåla, luftvägar och tarm
Den kan ge endokardit ochabscesser
Streptococcus mitis har fått ge namn åt en grupp, i mitisgruppen ingår: S. mitis, S. sanguinis, S. parasanguinis, S.gordonii, S. cristacus, S. oralis, S. infantis, S. peroris, S. pneumoniae med flera. (Ibland betraktas S. sanguinis som en egen grupp, men strikt enligt 16sRNA-analyser kan den inkorporeras i S. mitis-gruppen.) Medlemmarna i gruppen hör till normal flora i munhåla, GI-kanalen, kvinnliga genitalia och hud. De utgör dock vanliga fynd vid endokardit på nativa klaffar. Kan ge livshotande sepsis hos immunsupprimerade vid kemoterapi.
Stafylokocker spp
Stafylokocker (nylatin staphylococcus, av stafylo-, sammansättningsform av grekiska staphylēʹ "vindruva", och kocker = kulformigt. Stapylococcus är alltså ett släkte kulformiga, grampositiva, orörliga, lättodlade bakterier, som i mikroskopiska preparat ligger i karakteristiska klasar. Den normala hudfloran hos människa och andra däggdjur hyser många stafylokocker; ett drygt 30-tal arter har beskrivits, och av dessa är det i första hand Staphylococcus aureus, Staphylococcus epidermidis och Staphylococcus saprophyticus som är av medicinskt intresse.
Staphylococcus aureus är en fakultativt anaerobgrampositiv som förekommer i klasar, tetrader eller någon gång i diploställning. Streptokocker är inte motila. Namnet kommer av att kolonierna som bildas är gula eller guld-gula, latin aureolus "gyllene", av aurum"guld".
S. aureus återfinns hos stora delar av befolkningen.
Viktigaste sjukdomsframkallande arten.
Den kan vara en del av den residenta mikrofloran men kan också vara opportunistisk.
Återfinns ofta på huden, i munhåla/svalg och i näsan.
Kan producera koagulas, DNas, leukocidin, enterotoxin och en mängd andra toxiner.
Katalaspositiv
Koagulaspositiv.
Olika källor anger olika siffror men stor del av befolkningen är bärare av dem. Vårdhandboken säger att ”Omkring 80% av den vuxna friska befolkningen är tidvis bärare av den gula stafylokocken (Staphylococcus aureus), vanligtvis i näsa. Oftast rör det sig om ett tillfälligt (så kallat intermittent) bärarskap, men cirka 20% är ständiga bärare i näsan. För friska människor är detta sällan ett problem men i samband med till exempel operationer ökar risken för infektion.” Bakterien är den vanligaste orsaken till varbildande processer varhelst dessa uppträder: i sår, i finnar, i benmärgen m.m. Spridning kan leda till ibland livshotande sepsis. (enligt ne.se)
Den gula stafylokocken kan ge infektioner i de flesta vävnader. Risken för smitta är störst om en person har skadad hud, till exempel sår eller eksem.
Det finns undergrupper av S. aureussom är multiresistenta mot antibiotika, MRSA. Dessa är resistenta mot alla penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer. Utanför Norden är resistenta stammar, MRSA (meticillinresistenta staphylococcus aureus), vanliga inom vården men även i samhället. Även inom Norden ökar dessa problem. MRSA-stammar är oftast inte mer benägna att ge upphov till infektioner än andra stammar, men kräver behandling med andra typer av antibiotika varför det är viktigt att begränsa deras spridning. MRSA är allmänfarlig och smittspårningspliktig enligt smittskyddslagen (SFS 2004:168, SOSFS 2012:2).
Vissa stammar bildar TSS-toxin, som kan ge en allvarlig sjukdom: toxic shock syndrome. Andra stammar bildar toxin som orsakar hudavskalning. När giftbildande stammar får tillfälle att växa i matvaror bildas enterotoxiner, det först kända exemplet på superantigen och den vanligaste orsaken till s.k. matförgiftning.
Staphylococcus epidermidis finns normalt på huden (därav namnet) men kan ge upphov till infektioner hos patienter med nedsatt immunförsvar och har benägenhet att orsaka infektion vid insättning av konstgjorda hjärtklaffar eller höftleder.
Apatogen hudbakterie
Koagulasnegativ
Kroniska infektioner vid implantat, dock ej orala
Kan bilda biofilmer på plastmaterial.
Hos svårt sjuka personer kan Staphylococcus epidermidis även ge sepsis, särskilt då kateter i urinblåsan eller blodkärl måste användas under längre tid.
Tål extrema salthalter.
Enterokocker spp
Enterokocker är ett släkte bakterier som normalt förekommer i tarmkanalen hos människa och många djur. (De kallades tidigare grupp D-streptokocker.) Enterokocker är en av de vanligaste orsakerna till svår infektion som förvärvas under sjukhusvård. Enterokocker är naturligt resistenta mot vissa antibiotika, och resistens mot ytterligare antibiotika har blivit vanligt under senare år. Preparatet vankomycin har stor betydelse vid svåra enterokockinfektioner. Det är därför oroande att vankomycinresistenta enterokocker, VRE, börjat förekomma. Infektion med VRE är anmälningspliktig enligt svensk smittskyddslagstiftning
• Tåliga för gallsalter
• Temperaturtåliga
• Hög antibiotikaresistens
E. faecalis kan ge upphov till urinvägsinfektion och till livshotande sepsis samt hjärtklaffsinflammation hos människa. Den är resistent mot cefalosporiner och på senare tid har det börjat dyka upp former som inte heller än känsliga för vankomycin.
Förknippad med Rotkanalsinfektioner
Tarmbakterie som normalt inte bör finnas i munnen.
Gramnegativa kocker, aeroba eller fakultativt anaeroba
Neisseria spp
Neisseria (efter den tyske hudläkaren Albert Neisser, 1855–1916), det vetenskapliga namnet på ett släkte gramnegativa, kulformiga bakterier. Det finns flera arter av Neisseria, vissa är patogena och andra inte. När termen "Neisseria species" syftar den enligt Sahlgrenska Universitetssjukhuset på arter som tillhör normalfloran och som främst finns i luftvägarna (näsa, svalg). Då har de N. gonorrhoeae och N. meningitidis som är de medicinskt viktigaste arterna uteslutits. Gonokocker (N. gonorrhoeae) och meningokocker (N. meningitidis) orsakar gonorré respektive epidemisk hjärnhinneinflammation.
Neisseria gonorrhoeae (gonokocken) är en gramnegativ diplokock som orsakar gonorré. Sexuellt överförd smitta. Uretrit är vanligaste symtom. Andra symtom kan vara vaginal flytning, prostatit, artrit, septikemi mm. I samband med förlossning kan barnets ögon bli infekterade. N. gonorrhoeae utvecklar ofta resistens mot ett visst antibiotikum inom några år efter det att detta antibiotikum har börjat användas för gonorréterapi. Vissa N. gonorrhoeae-stammar uppvisar både kromosom- och plasmidburna resistensmekanismer mot penicillin, tetracyklin, spektinomycin och fluoroquinoloner respektive penicillin och tetracyklin. Man har påträffat sådana stammar i bl.a, Frankrike, Japan och Spanien. (Källa vetbact.se)
koloniserar slemhinnor på ett antal olika platser i kroppen.
angriper huvudsakligen slemhinnorna i urinröret hos män samt livmoderhalsen hos kvinnor
kan även infektera ändtarmen, svalget och ögats bindhinna
i N.gonorrhoeaes cellmembran finns typ IV pili, hårliknande organeller, som har en fästande funktion
Neisseria meningitidis (meningokocken) är en gramnegativ diplokock. Infektioner med meningokocer drabbar framför allt barn, tonåringar och yngre vuxna. Senare i livet är den ovanlig, vilket beror på förvärvad immunitet. Bakterien påvisas ofta i näsa och svalg, även från helt friska personer. Bärarskap av meningokocker kan förekomma i uppemot 10 procent av befolkningen. I omgivningen kring ett kliniskt fall kan ännu högre frekvens ses. De viktigaste aerogrupperna är A, B, C, Y och W-135. Neisseria meningitidis kan orsaka allvarlig invasiv sjukdom - framför allt sepsis, meningit eller en kombination av dessa. Invasiv sjukdom drabbar företrädesvis de som är nykoloniserade med meningokocker, inte kroniska bärare.
Gram-positiva stavar, aeroba eller fakultativt anaeroba
Laktobakterier (Lactobacillus spp. och Lactococcus spp.)
Mjölksyrabakterier
Laktobakterier är ett samlingsnamn för många arter (det finns även ett släkte som heter Lactobacillus) av icke sporbildande, grampositiva bakterier som kan jäsa olika sockerarter till mjölksyra. De finns inom flera släkten, varav några är baciller och andra kocker. De återfinns inom släktena;Lactobacillus, Leuconostoc, Pediococcus,Streptococcus och Lactococcus.
De tillhör normalfloran i munhåla, tarm och vagina. De är normalt inte patogena men de förekommer som kontamination i bakteriologiska prov och enstaka fall av infektion finns rapporterade. Mjölksyrabakterier saknar fungerande andningskedja och kan därför erhålla energi enbart genom jäsningsprocesser. De lever normalt i syrgasfria miljöer men olikt andra anaeroba bakterier växer de bra även om syrgas finns. Mjölksyrabakterier lever främst i miljöer rika på näring, såsom i matsmältningssystemet hos människa och varmblodiga djur, på växter samt i många livsmedelsprodukter.
De trivs i sura miljöer och höga nivåer av laktobakterier kan ha en koppling till karies. Deras förmåga att producera syra gör att de generellt kallas kariogena bakterier. (Det är dock en sanning med modifikation eftersom forskning visar att vissa arter inhiberar S. mutans, men generellt brukar de som sagt associeras med karies.) Bakterier i gruppen som har en koppling till karies är exempelvis L. casei, L fermentum, L plantarum, L acidophilus.
Lactobacillus casei är en grampositiva stavar tillhörande normalfloran i munhålan och tarmen. Den har låg sjukdomsframkallande förmåga. Kan fermentera glukos till mjölksyra och spelar därmed roll i utvecklingen av karies.
del av den orala residenta floran, men höjda nivåer kan indikera hög kariesaktivitet
kan fermentera glukos till mjölksyra
kan fermentera xylitol till mjölksyra
ökar i antal om hög xylitoltillförsel
Actinomyces spp
Själva ordet härrör från latin och betyder ordagrant strålsvamp (Actin = stråle, myces = svamp) och de har vid infektion likheter med svampinfektioner. Actinomyces species är en heterogen grupp av anaeroba grampositivaicke rörliga stavar i som finns normalt i munnen och luftvägarna. De kan var raka eller har andra former och återfinnas ensamma, i par, i kluster eller som korta kedjor.
En del arter av släktet Actinomyces kan ge upphov till aktinomykos, även om infektion ofta är polymikrobiell. Sjukdomen kännetecknas av svullnad och bildandet av abscesser. Detta kan åtföljas av vävnadsfibros. Infektioner i mun, ansikte och halsområde är de vanligaste platserna men även bröstkor, buk och bäcken (som komplikation till intrauterin spiral) kan drabbas.
Actinomyces omfattar ett tjugotal species, varav flera av dessa inte har isolerats från människa.
De kan fermentera kolhydrater och producera myrsyra, mjölksyra, ättiksyra och bärnstenssyra.
Det finns arter som är både alfa- och beta-hemolytiska och arter som inte är hemolytiska alls.
De är allmänt förekommande i munhåla hos människor och djur
och utgör en signifikant komponent i dentala plaque.
Många arter inom släktet är opportunistiska sjukdomsbildare hos människa och djur, där de förekommer särskilt i munhålan.
Infektion med aktinomyceter betraktas som klassiskt endogen med spridning från munhålan till andra ställen i kroppen.
De kan dock ej penetrera frisk slemhinna, varför mukosaskada är en förutsättning för infektion i underliggande vävnad och vidare spridning.
Trauma eller kirurgi ligger ofta bakom en infektion. Etablerad infektion tenderar att fortsätta över anatomiska gränser.
Arter att nämna:
A. naeslundii - kan vara inblandad vid actinomykos
Actinomyces naeslundii tillhör den residenta bakteriefloran men kan vara opportunistisk och orsaka infektion.
De är tidiga kolonisatörer av tanden och ingår i den biofilm som bildas på tanden. De har långa fimbrier på ytan som underlättar för dem att fästa vid tanden. Det sker genom interaktioner mellan sura prolinrika proteiner och statherin. (Statherin är en peptid som utsöndras av parotis och de submandibulära körtlarna. Statherin biologiska funktion är att hämma kärnbildning och tillväxt av kalciumfosfatmineraler.)
De påverkar plackets motståndskraft och gör de svårare att avlägsna.
De är resistenta mot metronidazol.
Vissa typer av arten kan också co-aggregera med andra orala bakterier och epitelceller och salivpellikeln.
Bacillus spp
Bacillus är ett släktegrampositiva, aeroba, endosporbildande bakterier. De är mycket vanliga men endast några arter är patogena. Exempel på patogena är; Bacillus antracits som orsakar mjältbrand och Bacillus cereus som kan ge upphov till matförgiftning. Dessa bakterier kan bilda sporer/endosporer. Det är en viloform som vissa bakterier kan inta under speciella förhållanden. En bakterie i sporform är mycket motståndskraftig mot ogynnsamma förhållanden. I jord kan de överleva minst 100 år.
Mykobakterier, Mycobacterium spp
Mykobakterier är ett släkte grampositiva, stavformiga, ibland trådbildande, orörliga bakterier i familjen Mycobacteriaceae, vilken omfattar endast detta släkte. Myko betyder svamp eller svamplinknande. Bakteriernas cellvägg har hög halt av speciella lipider, mykocerosinsyror. Dessa medför att bakterierna blir motståndskraftiga mot kemisk påverkan.
De mest kända arterna är de sjukdomsframkallande, framför allt Mycobacterium tuberculosis, en av de arter som orsakar tuberkulos, och Mycobacterium leprae som orsakar lepra (spetälska).
Tuberkulosbakterien och många andra av släktets arter har en ovanligt långsam tillväxttakt, med kolonier som kommer fram först efter 3–6 veckor. Inom sjukvården är därför DNA-analys på sekret- eller vävnadsprover av stor vikt. Människans tuberkulosbakterie kan framkalla sjukdom hos djur, och tvärtom.
Det finns över 100 andra mykobakteriearter. Dessa benämns gemensamt atypiska mykobakterier, miljömykobakterier eller anonyma mykobakterier. Dessa arter är allmänt förekommande i den yttre miljön, och många människor kommer i kontakt med dem, vanligen utan att bli sjuka.
Allvarliga, ibland livshotande sjukdomsbilder förekommer hos personer med försvagat immunsystem, t.ex. vid HIV/aids, eller vid kronisk lungsjukdom som cystisk fibros.
Behandlingen försvåras av att många bakteriestammar är resistenta mot ett eller flera av de läkemedel som används vid tuberkulos.
Vid behandlingen används därför ofta som tillägg antibiotika ur grupperna makrolider och kinoloner.
Infektion med atypiska mykobakterier är anmälningspliktig enligt svensk smittskyddslagstiftning.
==
==
Tuberkulosbakterier
Själva ordet "tuberkulos" kommer från nylatin tuberculosis, av latinets tuberculum som betyder liten knöl). Tuberkulos förkortas tbc, och är en infektionssjukdom som orsakas av vissa arter av mykobakterier, för människans del främst Mycobacterium tuberculosis = tuberkulosbakterien /tuberkelbakterien, mer sällan Mycobacterium bovis eller Mycobacterium africanum. Sjukdomen har fått sitt namn på grund av att infektionen medför bildning av millimeterstora rundade härdar, tuberkler, en form av granulom.
Mycobacterium tuberculosis (tuberkelbakterien, tbb) är en syrafast grampositiva stav som ger upphov till tuberkulos. Vanligast är lungtuberkulos men infektionen kan slå ner i andra organ (meningit mm.). Särskilt utsatta är individer med nedsatt immunförsvar (AIDS, undernäring).
Gram‐negativa stavar, aeroba eller fakultativt anaeroba.
Escherichia (efter den tyska läkaren T. Escherich, 1857–1911) är ett släkte gramnegativa, stavformiga bakterier i familjen Enterobacteriaceae. Escherichia coli, kolibakterien (koliforma stavar), är typorganismen. Ett tusental stammar kan urskiljas med biokemiska, immunologiska och molekylärgenetiska metoder. Escherichia coli förekommer rikligt i nedre delen av tarmen hos så gott som alla varmblodiga djurarter, inklusive människa, och är normalt inte patogen.
Ett flertal olika stammar (EIEC, enteroinvasiva Escherichia coli; EPEC, enteropatogena Escherichia coli; ETEC, enterotoxinogena Escherichia coli och EHEC, enterohemorragiska Escherichia coli) bildar dock toxiner (gifter) och ger därigenom upphov till diarréer som liknar kolera eller dysenteri. Det som i dagligt tal kallas ”turistdiarré” orsakas av stammar mot vilka man saknar immunitet.
Lättodlad i lab.
Kan vara involverad i inflammationer i mukosa/slemhinna
Kan ge tungsveda hos immunsupprimerade patienter
Enterobakterier
Enterobacter, släkte gramnegativa, aeroba, stavformiga bakterier i familjen Enterobacteriaceae. Släktet skiljs från de närstående släktena Escherichia, Salmonella och Shigella med hjälp av biokemiska och molekylärgenetiska metoder.
Enterobacter-arter finns rikligt i omgivningen och är en normal del av tarmfloran. De kan orsaka opportunistiska infektioner, men i princip enbart hos immunsupprimerade eller om bakterierna hamnar på fel plats, t.ex. i bukhålan. Motståndskraften mot antibiotika varierar starkt mellan olika stammar, resistensbestämning kan behövas för att hitta verksamma sorter.
Klebsiella
Klebsiella, det vetenskapliga namnet på ett släkte bakterier i familjen Enterobacteriaceae. Bakterierna är stavformiga, gramnegativa, orörliga och förekommer i jord, vatten och i tarmkanalen hos de flesta ryggradsdjur.
Klebsiella pneumoniae är en relativt vanlig gramnegativ stav tillhörande Enterobacteriaceae i tarmfloran. Den kan orsaka nosokomial urinvägsinfektion, sårinfektion, pneumoni och bakteriemi, bukinfektioner mm.
Den form av lunginflammation som den kan åstadkomma förekommer främst hos personer med försämrat immunförsvar. K. pneumoiae är penicillinrasisten och kräver behandling med andra antibiotika.
Salmonella
Salmonella (efter den amerikanska patologen Daniel E. Salmon, 1850–1914), artrikt släkte bakterier i familjen Enterobacteriaceae. Arterna i släktet är gramnegativa, stavformiga, oftast flagellförsedda bakterier som är lätta att odla. De är så gott som alltid rörliga och saknar förmåga att jäsa laktos.
Salmonellabakterier hör till de vanligaste av de mikroorganismer som orsakar livsmedelsburna infektioner och har omfattande utbredning i alla världsdelar. I Sverige är dock kontrollen hård och de flesta som drabbas i Sverige har ådragit sig smittan utomlands. Livsmedel som oftast överför smittan är fågelkött, griskött, ägg och mjölk. Även vatten som förorenats med avföring och grönsaker och bär som vattnats med förorenat vatten kan föra smittan vidare.
Bakterierna växer till vid temperaturer mellan 8 och 45 °C med optimum vid 37 °C. De dör vid uppvärmning till minst 60 °C i minst 10–15 minuter, men de är motståndskraftiga mot kyla och uttorkning och kan överleva flera månader i kylskåpstemperatur. Genom saltning, fermentering och rökning motverkas spridning av bakterierna i livsmedel som äts utan ytterligare värmebehandling.
Efter att ha passerat magsäckens binder bakterierna till epitelcellerna på tunntarmens insida. Om de lyckas med det kan de därigenom orsaka diarréer.
Vid invasiva infektioner passerar också bakterierna tarmslemhinnan och kan nå lymf- och blodbanor vilket kan leda till septisk salmonellos.
2 till 3 procent av Salmonella-infektionerna leder till reaktiv artrit (ledbesvär).
Salmonella typhimurium, Salmonella choleraesuis och Salmonella enteritidis orsakar inflammation i mag–tarmkanalen (Salmonella-gastroenterit, salmonellos). Salmonella paratyphi A, B och C ger upphov till paratyfoid och Salmonella typhi till tyfoid.
Pseudomonas
Pseudomonas är ett släkte i bakteriefamiljen pseudomonader. Pseudomonas är ett av bakteriesystematikens mest komplexa släkten och har åtskilliga egenskaper som det delar med andra släkten; ordet pseudomonas betyder falsk grupp och markerar just detta förhållande. De flesta lever i jord och vatten, och några arter är patogena. De kan i allmänhet livnära sig av ett stort antal organiska kolföreningar; vissa arter kan bryta ned mineraloljeprodukter.
Pseudomonas aeruginosa är en aerob, icke sporbildande gramnegativ stavbakterie inom släktet Pseudomonas (som innefattar ett tiotal arter). Pseudomonas aeruginosa. Bakterien är vanlig på växter, i jord och vatten och den kan finnas i tarmfloran. Den kan ge sårinfektion (grönaktigt var) och nosokomial urinvägsinfektion, extern otit, empyem, pneumoni, ögoninfektion (efter skada eller operation). Septikemi, endocardit och meningit finns beskrivet.
Bakterierna har förmåga att överleva i vatten, bassänger, olika lösningar, tvål, ögondroppar, sjukvårdsutrustning etc.
De har därvid blivit ett problem i sjukhusmiljö.
De koloniserar också frekvent skalen på frukt och grönsaker.
Friska människor blir sällan koloniserade.
Sjukhusvårdade, särskilt immunsupprimerade och sådana som behandlas med bredspektrumantibiotika blir ofta koloniserade av P. aeruginosa, framförallt i tarmen, men också i näsa, mun, svalg, axiller och perineum.
Individer med cystisk fibros koloniseras frekvent i nedre luftvägarna.
Många isolat producerar pyocyanin som ger pus en blågrön färg.
Legionella spp
Legionella utgör ett släkte gramnegativa, rörliga, stavformiga bakterier. Släktet omfattar mer än femtio olika arter.
Legionella pneumophila
G-
Legionella pneumophila är den från medicinsk synpunkt viktigaste arten av Legionella. Bakterierna är gramnegativ stavar som normalt finns i jord och i många vattentäkter samt förekommer i varmvattensystem som vattenberedare och duschar. De innehåller enzymet katalas och oftast även betalaktamas, som bryter ned penicillin. Den kan den vid stora smittdoser ge upphov till svårartad lunginflammation så kallad legionärssjuka hos människa. Det är främst individer med nedsatt immunförsvar som drabbas.
==
==
Haemophilus spp
Själva namnet betyder ”blodälskade”. Haemophilus är ett släkte gramnegativa, orörliga, icke sporbärande stavar som innehåller ca 20 arter. De återfinns på slemhinnor, framför allt i luftvägarna hos människa (och andra djur). Haemophilus-arterna är ofta känsliga för flertalet antibiotika. Antibiotikaresistenta stammar kan emellertid uppträda.
Haemophilusinfluensa har fått sitt namn eftersom den ofta återfanns i lungorna hos personer som avlidit av influensa. Under tidigt 1900-tal ansågs det därför att bakterien orsakar influensa. Haemophilus influenzae är en gramnegativ stav/kockobacill i luftvägarnas normalflora. Den kan orsaka luftvägsinfektioner såsom otit, sinuit, epiglottit, bronkit, empyem. Den kan även ge upphov till konjunktivit, septikemi, meningit, osteomyelit, endocardit, pericardit. Smittvägar Haemophilus influenzae sprids genom kontaktsmitta mellan männsikor. Lunginflammation orsakad av denna bakterie kan fortfarande vara en allvarlig komplikation till virussjukdomen influensa.
Det finns en stam med en kapseltyp som kallas b och det är den mest patogena typen. Därför vaccineras det sedan 1993 mot den typ av polysackarider som finns i kapseln. Vaccinationen skyddar barn mot de allvarliga formerna av infektionen. Haemophilus influenzae var innan vaccination infördes en vanlig orsak till hjärnhinneinflammation och blodförgiftning hos barn.
Haemophilus parainfluenzae är en gramnegativ stav i luftvägarnas normalflora. Existerar kommensalt men kan vara patogen. Den orsakar sällan luftvägsinfektion men kan ge upphov till septikemi, endocardit, postoperativ bukinfektion och i sällsynta fall meningit.
A.a är en gramnegativ fakultativt anaerob bakterie vilket gör att den inte är beroende av särskilda miljöförhållanden (jmf. strikt anaeroba i tandköttsfickan) vilket underlättar för den att kolonisera tidigt redan hos unga individer. Producerar ett leukotoxin som kan döda PMN-celler och makrofager vilket försämrar värdens försvar. Antikroppsbildning mot AA:s leukotoxin hittas hos sjuka individer.
Aggregatibacter actinomycetemcomitans har i första hand förknippats med aggressiv parodontit på unga (tidigare kallad juvenil parodontit) och är då ofta den enda markören i dessa parodontitlesioner. A. actinomycetemcomitans förekommer dock också hos vuxna individer och i kroniska parodontiter, men anses spela en mer aktiv roll i parodontit på unga genom sin produktion av leukotoxin. Särskilt en variant av A. actinomycetemcomitans, den så kallade JP2- klonen (JP2 producerar mer leukotoxin än ”normal” AA) som företrädesvis finns hos individer från västra Afrika, sammanfaller mycket påtagligt med parodontal nedbrytning.
Gram‐positiva kocker, strikt (obligat) anaeroba.
Peptostreptococcus spp
Peptostreptokocker är grampositiva, icke spobildande, motila kocker som tillhör människans normalflora. Lever under normala förhållanden kommensalt med sin värd i munnen, på huden och i mag-tarkanal samt vagina. De kan isoleras från hjärnabscesser samt i abscesser utgångna från magtarmkanal, genitalia och luftvägar. Kanamycin och vankomycinkänsliga.
Parvimonas Micra är en anaerob grampositiv kock, som normalt lever kommensalt i munhåla och mag-tarmkanal. Släktet har tidigare hetat Micromonas och bakterien har även varit klassificerad som en peptostreptokock. Nuvarande klassificering som Parvimonas Micra (Pa. Micra) skedde 2006 och Micra är för närvarande den enda arten i släktet Micromonas. Mikroben kan vara patogen och har förknippats med infektioner som till exempel peritonsillit. Förekommer vid parodontit.
Gram‐negativa kocker, strikt (obligat) anaeroba.
Veillonella spp
Veillonella är ett släkte gramnegativa, anaeroba kocker. Släktet är känt för sin förmåga att fermentera oaktat.
Veillonella parvula är en gramnegativ, strikt anaeroba icke-sporbildande kock med låg patogenitet. Den förekommer i tarmen hos människor men återfinns också i dentalt plack. Den räknas som lågpatogen men kan i sällsynta fall ses vid infektioner i huvud, nacke och luftvägar. Den kan inte metabolisera kolhydrater, utan använder istället organiska syror som laktat.
V. parvula kan i biofilmer co-aggregera medStreptococcus mutans.
De två organismer har en mutualistisk relation med varandra; V. parvula kan inte binda till tändernas yta i sig själv, utan fäster i stället i S. mutans. V. parvula kan använda laktat som bildas av S. mutans för sig egen metabolism och bildar i processen en mindre korrosiv syra.
Biofilm som innehållet båda dessa bakterier har visat sig vara mer motståndskraftigt mot antibiotika än var och en av dem är ensamma.
Gram-positiva stavar, strikt (obligat) anaeroba
Proprionibacterium spp
Propionibakterier är långsamt växande, icke sporbildande, grampositiva anaeroba stavar i hudens normalflora. Bakterierna kan vara stavformade och grenade och kan växa ensam, i par, eller i grupper. De kan ge upphov till lågvirulenta infektioner, särskilt i samband med insättande av främmande material inom ortopedi och kärlkirurgi. Nedsatt immunförsvar medför ökad infektionsrisk. De producerar i allmänhet mjölksyra, propionsyra (därav namnet) och ättiksyra genom att fermentera glukos.
Proprionibacterium acne är en grampositiv anaerob stav som finns i normalfloran fram för allt på huden. Bakterien har förmåga att bilda biofilm och kan ge upphov till lågvirulenta infektioner, särskilt i samband med insättande av främmande material inom ortopedi och kärlkirurgi. Nedsatt immunförsvar medför ökad infektionsrisk. Hudsjukdomen akne (acne) har fyra grundpelare: ökad talgproduktion, en abnorm keratinisering i utförsgången från talgkörtel och hårfollikel, samt inflammation och förekomst av Propionibacterium acnes. Behandling av acne har behandlats med långa perioder av behandling med antibiotika. Något som nu omvärderats på grund av ökand antibiotikaresistens hos Propionibacterium acnes (P acnes).
Eubacterium spp
Eukaryoter delas in i bakterier och arkéer. Bakterier omnämns ibland också som eubakterier eu = "av god kvalitet" alltså "sanna bakterier" termen används för att markera skillnad mot arkéer. Eubacterium är också namnet på ett genus/släkte som innehåller många olika arter. Släktet Eubacterium består av anaeroba, icke-sporbildande, grampositiva stavar. De är vanligt förekommande i människans tarmkanal.
Clostridium spp
Clostridium, släkte grampositiva, anaeroba, sporbildande, stavformiga bakterier. Flertalet arter förekommer normalt i jord och i tarmkanalen hos människor och djur. Släktet omfattar också viktiga sjukdomsframkallande arter som ger upphov till livshotande tillstånd, t.ex. botulism, gasbrand och stelkramp. Toxinbildning är ett framträdande drag hos dessa arter. I behandlingen av de sjukdomar som framkallas av arter i släktet krävs ofta intensivvård med respirator- och syrgasbehandling. Antitoxiner har viss betydelse vid botulism och stelkramp. Vaccinering med toxoid (toxin som avgiftats med formalin) är av fundamental betydelse som stelkrampsprofylax och genomförs i stor skala världen över. (Svår diarré som orsakats av C. difficile behandlas ofta med vankomycin och metronidazol.)
Gram-negativa stavar, strikt (obligat) anaeroba
Prevotella spp.
"Prevotella" har fått sitt namn efter den franske mikrobiologen A. R. Prévot, som var pionjär inom anaerob mikrobiologi Prevotella kan återfinnas normalt i munnen, luftvägarna, vagina och tarm. Bakterier från släktet kan dock vara opportunistisk och fynd kan göras vid anaeroba infektioner i luftvägarna, exempelvis vid lungabscess och kronisk otitis media samt bihåleinflammation. Prevotella spp. är signifikanta inslag vid parodontit. Det finns både pigmenterade och icke pigmenterade arter.
Prevotella intermediaär en gramnegativ, obligata anaeroba patogen stav. Den är svartpigmenterad.Bakterien är involverad i periodontala infektioner, inklusive gingivit och periodontit, och den återfinns ofta finns i akut nekrotiserande ulcerös gingivit. Bakterien är ett vanligt förekommande fynd vid dentala abscesser, där obligata anaerober dominerar.
Porphyromonas spp.
Ett släkte av små anaeroba gramnegativa orörliga kocker och oftast korta stavar som producerar släta, grå- till svartpigmenterade kolonier vars storlek varierar med arten. De kan finnas som en del av den normala floran i orofarynx, inklusive tandköttsfickor, vagina och tarmkanalen .
Porphyromonas gingivalisär en gramnegativ anaerob stav som har ett brett spektrum av virulensfaktorer (faktorer som tillsammans ger graden av förmåga hos en mikroorganism att framkalla sjukdom) som har ett starkt samband med sjukdomen parodontit.
Bakterien har förmåga att motstå oxidativ stress som finns i miljön i tandköttsfickan.
Den bildar biofilm och ger hos värden ett starkt inflammationssvar
och inducerar höga nivåer av IL-1β och IL6.
Vissa typer av Porphyromonas gingivalis ökar produktionen av RANK som aktiverar differentieringen av celler till osteoklaster.
De producerar också höga nivåer av proteinaser och adhesiner som bryter ner protein och hjälper bakterierna att fästa i tandköttsfickan.
Bakterien är kapselbildande vilket gör den motståndskraftig mot fagocytos.
P. gingivalis tros spela en nyckelroll vid "keystone pathogen hypothesis", dvs. att den kan utlösa inflammation när den finns i små mängder.
P. gingivalis producerar cysteinproteaser som gingipain som bland annat kan bryta ner extracellulärt matrix samt inhibera och degradera antikroppar.
Räknas som del i "det röda komplexet".
Tannerella Forsythia är en gramnegativ stav. Den producerar trypsinliknande proteas, enzymerna bryter ner värdens periodontala vävnader och de kan också klyva komponenter i värdens immunsvar.
BSPA är ett protein som både utsöndras och existerande på cellytan. Studier visar att detta protein binder till extracellulära komponenter som fibronektin och fibrinogen och är nödvändigt för vidhäftning och invasion av värdens epitelceller.
T. Forsythia spelar också en roll i inflammation genom att inducera frisättningen av proinflammatoriska cytokiner från monocyter och kemokiner från epitelceller.
Ett så kallat s-skikt gynnar vidhäftning av bakterieceller och underlättar för Tannerella forsythia att binda till och invadera epitel i munhålan.
Förutom att S-skiktet förmedlande vidhäftning och / eller invasion av de humana gingival epitelceller, ger det också en fördröjd igenkänning av Tannerella Forsythia hos det medfödda immunsystemet hos värden.
Fusobacterium spp
Fusobakterier är anaeroba gramnegativa stavar som producerar smörsyra som fermentationsprodkt. Flera arter som har humanmedicinsk betydelse finns beskrivna. Vissa arter kan orsaka allvarliga infektioner oftast utgående från tonsillit. Exempel härpå är Vincents angina, peritonsillär abscess, periapikal abscess och septisk tromboflebit. Septikemi med multipla abscesser i andra organ kan också påträffas, tex i lungor pleura och lever. F. nucleatum finns i den nomiala mikrofloran i munhåla och svalg. Arten isoleras därför från infektioner utgångna från dessa regioner.
Fusobacterium nucleatum är en gramnegativ anaerob stav i munhålans, tarmens och genitalias normalflora. Den kan ge akut nekrotiserande gingivit och peritonsillära abscesser och bukabscesser i blandinfektion.
Campylobacter spp
Campylobacter, släkte gramnegativa stavformade bakterier med en karakteristiskt böjd. Många arter finns naturligt i tarmen hos olika djur (nötkreatur, får, gnagare, höns och vilda fåglar), och många arter kan ge upphov till sjukdom hos såväl djur som människa. C. fetus orsakar abort och sterilitet hos nötkreatur, medan C. jejuni orsakar diarré, magsmärtor och feber hos människa. Otillräckligt kokt eller stekt kött (vanligen hönsfågel) är den vanligaste smittkällan, och symtomen är smärtsam, ibland blodig, diarré kombinerad med feber och allmän sjukdomskänsla. Även om bakterien är känslig för flera olika antibiotika, dock inte penicillin, är det sällan aktuellt att behandla med antibiotika. Innehåller just nu ca 16 arter.
Campylobacter rectus är en gramnegativ, rörlig, icke sporbildande, anaerob böjd stav. Den finns i munnen och återfinns ofta vid (kronisk) parodontit. Kan också vara involverad i endodontiska infektioner.
Campylobacter gracilis är en gramnegativ, orörlig, icke sporbildande, anaerob böjd stav. Vid odling korroderar den agar och kan ge små gropar i odlingsmediet. Den återfinns i munnen och den har kopplats till parodontit. Kan ge djupa infektioner och fynd kan även göras vid endodontiska infektioner.
Heliobacter spp
Helicobacter, släkte spiralformiga bakterier med ett hundratal arter som huvudsakligen lever i magsäckens eller tarmens slemhinna hos människan och däggdjur.
Heliobacter pylori (f.d. Campylobacter pylori) är en gramnegativ liten, rörlig, spiralvriden stav som kan påvisas i slemhinnan i magsäcken.
Den blir vanligare med ökad levnadsålder.
Bakterien producerar enzymet ureas, som spjälkar urea (urinämne) till ammoniak och koldioxid, varigenom en neutralisering av magsäckens saltsyra sker i bakteriernas närmiljö.
Heliobacter pylorikräver syre men tål endast låga halter.
Bakterierna finns på slemhinnans yta,under det skyddande slemskikt som täcker denna, huvudsakligen i magsäckens nedersta del, antrum.
Bakterien är förknippade med inflammation, gastrit och det finns ett starkt samband mellan bakterien och magsårssjukdom, dvs. slemhinnesår i magsäcken eller tolvfingertarmen.
Bakterien finns också hos omkring hälften av alla patienter med magsäckscancer.
Infektion med bakterien är mycket utbredd, det beräknas att finns hos omkring hälften av den vuxnabefolkningen i industriländerna. Men många av bakteriebärarna får inga magsårssymtom.
Bakterien anses emellertid vara en orsaksfaktor av betydelse, detta genom att antrumgastriten stimulerar till ökad bildning av hormonet gastrin som i sin tur ökar bildningen av saltsyra med sårbildning som följd.
Capnocytophaga spp
Capnocytophaga är ett släkte av smala, gramnegativa stavformade bakterier. De växer långsamt och finns normalt i oropharynx hos däggdjur. De är så kalled "gliders" på odlingsmedia. (Se labkompendie) De är involverade i patogenesen vid vissa djurbett samt vid parodontala sjukdomar. De klarar upp till 10% syrehalt.
Selenomonas spp
Selenomonas är anaeroba, Gram-negativa, krökta eller halvmånformade motila stavar. Selenomonas återfinnas bland annat i munhålan hos människa. Beroende på olika faktorer så som hälsa och diet hos värden kan dessa bakterier utgör en betydande del av den totala mikrobiella populationen. I allmänhet är Selenomonas obligat sackarolytiska, även om vissa stammar har förmåga att fermentera laktat eller aminosyror. Orala Selenomonas kan spela en roll i patogenesen vid parodontal sjukdom hos människor.
Treponema spp
Treponema ett släkte bakterier i gruppen spiroketer. De är spiralformiga och förekommer normalt i tarmkanalen och i munnen hos friska människor och djur, men släktet omfattar också arter som orsakar sjukdomar (treponematoser) hos sina värdar. (T. pallidum är den art som orsakar syfilis hos människa.)
Treponema denticola ingår i det så kallade "röda komplexet."
Treponema denticola är en gramnegativ, obligat anaeroba, motil och starkt proteolytisk spiroket. Den ingår i den komplexa och mångskiftande mikrobiella floran i munhålan och är specialiserad för att överleva i den miljön. T. denticola är förknippad med förekomsten och svårighetsgraden av parodontit. Förhöjda nivåer i munnen anses vara en av de viktigaste etnologiska faktorerna vid parodontit.
Treponema denticola kan tillsammans med andra periodontala patogener öka alveolär benresorption.
Av de tre arterna i det röda komplexet är bara Treponema rörlig och kan svara kemotaksiskt på stimuli från omgivningen.
Bakterien använder huvudsakligen serin, alanin, cystein och glycin som näring och genererar acetat, laktat, succinat, formiat, pyruvat, etanol, koldioxid, vätesulfid (H2S), och ammoniak.
Dessa metaboliter kan ackumuleras i höga koncentrationer och kan påverka sammansättningen av bakteriearter i polymikrobiell biofilm samt påverka värdvävnaden.
Dessa föreningar kan påverka periodontal vävnad och störa värdcellaktiviteten och värdens immunsvar.
Toxin-antitoxin (TA) system består av både ett toxin, som inhiberar väsentliga cellkomponenter, och en antitoxin, vilket motverkar toxinet. Antitoxin-komponenten är i allmänhet ostabil och kräver ständig syntes för att påverka cellen, medan toxinkomponenten är stabil. Mycket tyder på att TA-system är involverade i programmerad celldöd, bakteriellt svar på aminosyrasvält och att dessa och andra faktorer påverkar biofilmsformationen. De kan också utgöra en mekanism för resistens mot olika antibiotika och andra läkemedel.
Aktivitet hos dentilisin kan potentiellt göra det möjligt för T. Denticola att penetrera epiteliala cellager av genom nedbrytning av intercellulära adhesionsproteiner (Chi et al., 2003) och modulera värdens immunsvar genom nedbrytning av interleukin-1β (IL-1β), IL-6, och tumör nekrosfaktor alfa (TNF-α).
Treponema denticola – hög association med nekrotiserande gingivit (ANUG)
Borrelia spp
Borrelia har fått sitt namn efter den franske bakteriologen Amédée Borrel. Arter i släktet borrelia är högt specialiserade, gramnegativa, motila, spiralformade bakterier som har två flageller och dubbelmembran. Det är ett släkte bakterier i gruppen spiroketer. Släktet omfattar bland annat de sjukdomsframkallande arternaBorrelia burgdorferi (som har flera underarter) och Borrelia recurrentis, vilka hos människa orsakar infektionssjukdomarna borrelios respektive återfallsfeber.
Båda sjukdomarna är vektorburna: Borrelia recurrentis sprids vanligen med klädlöss, medan Borrelia burgdorferi sprids med fästingar.
Candida
Candida, släkte av mikroskopiska jästsvampar, som är potentiellt patogena. Candida albicans är den viktigaste arten.
Gram‐positiva kocker, aeroba eller fakultativt anaeroba.
(spp = species, arter)
Streptokocker
Gruppering av streptokocker
Gruppering efter ett artnamn
Vissa arters namn kan förutom att betyda en viss bakterie också ibland användas för att beteckna en hel grupp av bakterier.Hemolytisk gruppering
Streptokocker kan grupperas på lite olika sätt. Ett utgångsläge för klassificering är hur de påverkar blod. Genom odling på blodagar kan bakterier differentieras, på basis av deras förmåga att producera hemolysiner. Bakterier som kan lysera blod (få blodkroppar att falla sönder) kallas följaktligen hemolytiska. En funktion hos hemolysiner är att bakterien kan utnyttja hemolys för att frigöra och utnyttja näringsämnen från värddjurets celler. Järn t.ex., är essentiellt för många patogena bakterier, men finns bara närvarande i mycket låga koncentrationer utanför celler. Om bakterien har tillgång till fritt hemoglobin så kan den utnyttja det järn, som är bundet till hemgrupperna i hemoglobinet. Hemolysiner verkar inte bara på erytrocyter utan kan också lysera andra typer av celler. Vid odling kommer hemolysen kommer att ge upphov till en uppklarningszon av blodagarn runt kolonin.Viridansstreptokocker / Alfahemolytiska streptokocker
Så kallade Alfahemolytiska streptokocker kan bara hemolysera delvis, vilket de visar sig som en grönfärgning på agarplattan runt bakterierna. Det beror på att bakterien producerar väteperoxid som oxiderar hemoglobin till grön metahemoglobin. "Viri" betyder grön och dessa streptokocker kallas därför också Viridansstreptokocker.Alfahemolytiska streptokocker utgör ett samlingsnamn för streptokocker som förekommer i munhåla och på hud. De är därför vanliga kontaminanter i bakteriologiska prov (blododling m. fl.). De har låg sjukdomsframkallande förmåga men kan orsaka endocardit (särskilt vid tidigare klaffskador).
Viridansstreptokocker anges ofta som ett paraplybegrepp på svar från lab. och ska betraktas som ett normalt fynd som inte avviker från resident flora.
Betahemolytiska streptokocker
Betahemolys innebär att kolonierna omges av en klar zon på odlingsplattan. Det beror på att dessa streptokocker bildar enzymer som fullständigt kan kan lösa upp blodkroppsmembraner. Detta leder till att hemoglobinet diffunderar bort från kolonins närhet. Arterna kallas betahemolyserande streptokocker eller betastreptokocker. Streptokocker som inte ger hemolys kallas ibland gammastreptokocker.A. Streptococcus uberis, som inte ger någon hemolys. Detta brukar ibland lite olyckligt kallas för γ-hemolys.
B. Streptococcus agalactiae, som ger en klar (fullständig) β-hemolys.
C. Streptococcus dysgalactiae (underart ej definierad), som ger ofullständig grönaktig α-hemolys.
D. Staphylococcus pseudintermedius, som ger dubbelhemolys.
Lancefieldgruppering av streptococker
Streptococcer brukar ibland delas in i s.k. Lancefield-grupper efter den amerikanska mikrobiologen Rebecca Lancefield (1895 – 1981), som utveckade ett system för serologisk indelning baserad på kolhydratsammansättningen/vilka antigener som finns i cellväggen. De olika grupperna kallas Lancefield group A till V (utom I och J). Dessutom finns en grupp NG (= non-groupable). Viridansstreptokocker och Streptococcus pneumoniae har ingen gruppspecifik antigen och de ingår alltså inte i Lancefield grupperingen. Gruppen streptokocker har vuxit sedan systemet infördes.Grupp A-streptokocker (enligt Lancefieldgruppering)
Betahemolytiska grupp A-streptokocker (GAS) är en vanlig orsak till bakteriell infektion hos människa. Det är den vanligaste bakteriella orsaken till halsfluss (tonsillit), men infektionen kan orsaka ett flertal andra sjukdomstillstånd av varierande svårighetsgrad från självläkande till livshotande, exempelvis barnsjukdomen scharlakansfeber, hudsjukdomarna rosfeber och svinkoppor (impetigo) samt blodförgiftning och allvarliga mjukdelsinfektioner. GAS kan producera flera olika gifter (toxiner) vilka spelar stor roll för infektionens svårighetsgrad.Under slutet av 1980-talet iakttogs snabbt förlöpande, i flera fall dödliga streptokockinfektioner. Olyckliga begrepp som "mördarbakterier" eller "köttätande bakterier" myntades. Dödligt förlöpande streptokockinfektioner är dock kända sedan bakteriologins barndom, och streptokockerna var så länge vi inte hade tillgång till antibiotika fruktade orsaker till bland annat barnsängsfeber, svåra hudinfektioner och blodförgiftning (sepsis). Grupp A-streptokocker kan därutöver ge följdsjukdomarna nefrit och reumatisk feber. Det finns många olika streptokockarter, en del med förmåga att orsaka sjukdom hos människa, andra helt harmlösa. Många personer (framförallt äldre barn och ungdomar) är bärare av GAS, oftast i svalget, utan att visa tecken till sjukdom. Det finns mer än 40 typer av grupp A-streptokocker. Typindelningen baseras bl.a. på påvisbara olikheter beträffande M-proteiner/antigener i cellväggen. Antikropparna som bildas är dock specifika för varje typ av streptokock. En genomgången infektion skyddar alltså inte mot andra typer av streptokocker.
Beta-hemolytisk
Streptococcus pyogenes
G+
GAS
Systematik
Domän: Bakterier
Stam: Firmicutes
Klass: Bacilli
Ordning: Lactobacillales
Familj: Streptococcaceae
Släkte: Streptokocker / Streptococcus
Art: Pyogenes
Vissa streptokockarter är sjukdomsalstrare, och en av dessa är Streptococcus pyogenes, som är betahemolytisk och ingår i grupp A (grupperas efter serotyp). Därför kallas den ofta för betahemolytisk streptokock eller grupp A-streptokocker (GAS). Den kan orsaka bakteriell halsfluss, vissa hudinfektioner (bland andra svinkoppor (impetigo) och rosfeber) och ibland också svåra infektioner som sepsis. Pyogen betyder "ger uppkomsts till var/pus".
Streptococcus pyogenes påträffas framförallt i luftvägarna, svalget och mag -och tarmkanalen eftersom de till största del är fakultativt anaeroba. Vissa stammar är dock enbart anaeroba. De är uttorkningståliga, optimal tillväxttemperatur är ca 37°C och normalt sätt tillväxer de inte över 40°C. Streptococcus pyogenes har liten benägenhet att utveckla antibiotikaresistens. Förstahandsvalet vid infektioner är penicillin.
Alfa-hemolytiska streptokocker
Streptococcus mutans
G+
From:http://microbiologyglossary.wikispaces.com[http://microbiologyglossary.wikispaces.com/Streptococcus+mutans
Systematik
Domän: Bakterier
Stam: Firmicutes
Klass: Bacilli
Ordning: Lactobacillales
Familj: Streptococcaceae
Släkte: Streptokocker / Streptococcus
Art: Mutans
"Strepto" kommer från latin och betyder ungefär snodd, vriden eller tvinnad. "Kock" kommer också från latin och betyder ungefär rund eller kulformig, ursprungligen om senapskorn.
S. mutans är grampositiv icke-mobil, alfa-hemolytisk kock som genom att producera en polysackarid som kallas dextran kan fästa vid t.ex. tandens emalj eller andra bakterier. S. mutans trivs bäst i en miljö med en temperatur på 18-40°C. Den är en fakultativ anaerob. Bakterien är också speciell på så vis att den klarar av att leva i miljöer med lågt pH, den kan anpassa sig till så låga pH-värden som 3,0. Bakterien har alltså en stor överlevnadsförmåga (förmåga till förändring, därav "mutans"))i sura miljöer om man jämför med andra bakterier som oftast bara klara sig i spannet pH 5-9. Detta är av betydelse eftersom S. mutans producerar syror vid nedbrytning av sockerarter. Det innebär alltså att S. mutans spelar roll i utvecklingen av karies. Höga nivåer av S. mutans kan vara kopplad till ökad kariesförekomst, men måste alltså inte vara det. Den är viktig som negativ prediktor. Det vill säga att om S. mutans inte finns så är risken för karies mycket låg. Förekomst och nivåer används bland annat i kariogram som en faktor in beräkning av risken för att utveckla karies/chansen att förbli kariesfri.
Streptococcus mutans har också fått ge namn åt en hel grupp bakterier. I den ingår: S. mutans, S. sobrinus, S. criceti, S. ratti med flera. De två första arterna återfinns i human munflora.
Streptococcus pneumoniae
G+
Systematik
Domän: Bakterier
Stam: Firmicutes
Klass: Bacilli
Ordning: Lactobacillales
Familj: Streptococcaceae
Släkte: Streptokocker / Streptococcus
Art: Pneuomoniae
S. pneumoniae (pneumokocker) är en grampositiv, alfa-hemolytisk kock som orsakar akut otit, sinuit, pneumoni, septikemi och meningit. Bakterien har tidigare alltid varit känslig för penicillin men på senare år är resistensutveckling mot penicilliner och andra antibiotika ett växande problem. Pneumokockinfektioner är oftast lätta att behandla med antibiotika, penicillin. Det är ovanligt att i övrigt friska personer dör av denna infektion. Vissa pneumokockinfektioner är helt resistenta, eller har en nedsatt känslighet mot penicillin. En del kan därför behöva resistenbestämmas och behandlas med alternativ som cefotaxim intravenöst, meropenem eller vankomycin.
Streptococcus oralis
G+
Systematik
Domän: Bakterier
Stam: Firmicutes
Klass: Bacilli
Ordning: Lactobacillales
Familj: Streptococcaceae
Släkte: Streptokocker / Streptococcus
Art: Oralis
Streptococcus sanguinis
G+
Systematik
Domän: Bakterier
Stam: Firmicutes
Klass: Bacilli
Ordning: Lactobacillales
Familj: Streptococcaceae
Släkte: Streptokocker / Streptococcus
Art: Sanguinis
Streptococcus mitis
G+
Systematik
Domän: Bakterier
Stam: Firmicutes
Klass: Bacilli
Ordning: Lactobacillales
Familj: Streptococcaceae
Släkte: Streptokocker / Streptococcus
Art: Mitis
Streptococcus mitis har fått ge namn åt en grupp, i mitisgruppen ingår: S. mitis, S. sanguinis, S. parasanguinis, S.gordonii, S. cristacus, S. oralis, S. infantis, S. peroris, S. pneumoniae med flera. (Ibland betraktas S. sanguinis som en egen grupp, men strikt enligt 16sRNA-analyser kan den inkorporeras i S. mitis-gruppen.) Medlemmarna i gruppen hör till normal flora i munhåla, GI-kanalen, kvinnliga genitalia och hud. De utgör dock vanliga fynd vid endokardit på nativa klaffar. Kan ge livshotande sepsis hos immunsupprimerade vid kemoterapi.
Stafylokocker spp
Stafylokocker (nylatin staphylococcus, av stafylo-, sammansättningsform av grekiska staphylēʹ "vindruva", och kocker = kulformigt. Stapylococcus är alltså ett släkte kulformiga, grampositiva, orörliga, lättodlade bakterier, som i mikroskopiska preparat ligger i karakteristiska klasar. Den normala hudfloran hos människa och andra däggdjur hyser många stafylokocker; ett drygt 30-tal arter har beskrivits, och av dessa är det i första hand Staphylococcus aureus, Staphylococcus epidermidis och Staphylococcus saprophyticus som är av medicinskt intresse.
Staphylococcus aureus (gula stafylokocker)
G+
Systematik
Domän: Bakterier
Stam: Firmicutes
Klass: Bacilli
Ordning: Lactobacillales
Familj: Staphylococcaceae
Släkte: Staphylococcus / Stafylokocker
Art: Aureus
Staphylococcus aureus är en fakultativt anaerob grampositiv som förekommer i klasar, tetrader eller någon gång i diploställning. Streptokocker är inte motila. Namnet kommer av att kolonierna som bildas är gula eller guld-gula, latin aureolus "gyllene", av aurum "guld".
Olika källor anger olika siffror men stor del av befolkningen är bärare av dem. Vårdhandboken säger att ”Omkring 80% av den vuxna friska befolkningen är tidvis bärare av den gula stafylokocken (Staphylococcus aureus), vanligtvis i näsa. Oftast rör det sig om ett tillfälligt (så kallat intermittent) bärarskap, men cirka 20% är ständiga bärare i näsan. För friska människor är detta sällan ett problem men i samband med till exempel operationer ökar risken för infektion.” Bakterien är den vanligaste orsaken till varbildande processer varhelst dessa uppträder: i sår, i finnar, i benmärgen m.m. Spridning kan leda till ibland livshotande sepsis. (enligt ne.se)
Den gula stafylokocken kan ge infektioner i de flesta vävnader. Risken för smitta är störst om en person har skadad hud, till exempel sår eller eksem.
Det finns undergrupper av S. aureus som är multiresistenta mot antibiotika, MRSA. Dessa är resistenta mot alla penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer. Utanför Norden är resistenta stammar, MRSA (meticillinresistenta staphylococcus aureus), vanliga inom vården men även i samhället. Även inom Norden ökar dessa problem. MRSA-stammar är oftast inte mer benägna att ge upphov till infektioner än andra stammar, men kräver behandling med andra typer av antibiotika varför det är viktigt att begränsa deras spridning. MRSA är allmänfarlig och smittspårningspliktig enligt smittskyddslagen (SFS 2004:168, SOSFS 2012:2).
Vissa stammar bildar TSS-toxin, som kan ge en allvarlig sjukdom: toxic shock syndrome. Andra stammar bildar toxin som orsakar hudavskalning. När giftbildande stammar får tillfälle att växa i matvaror bildas enterotoxiner, det först kända exemplet på superantigen och den vanligaste orsaken till s.k. matförgiftning.
Staphylococcus epidermidis
G+Systematik
Domän: Bakterier
Stam: Firmicutes
Klass: Bacilli
Ordning: Lactobacillales
Familj: Staphylococcaceae
Släkte: Staphylococcus / Stafylokocker
Art: Epidermis
Staphylococcus epidermidis finns normalt på huden (därav namnet) men kan ge upphov till infektioner hos patienter med nedsatt immunförsvar och har benägenhet att orsaka infektion vid insättning av konstgjorda hjärtklaffar eller höftleder.
Enterokocker spp
Enterokocker är ett släkte bakterier som normalt förekommer i tarmkanalen hos människa och många djur. (De kallades tidigare grupp D-streptokocker.) Enterokocker är en av de vanligaste orsakerna till svår infektion som förvärvas under sjukhusvård. Enterokocker är naturligt resistenta mot vissa antibiotika, och resistens mot ytterligare antibiotika har blivit vanligt under senare år. Preparatet vankomycin har stor betydelse vid svåra enterokockinfektioner. Det är därför oroande att vankomycinresistenta enterokocker, VRE, börjat förekomma. Infektion med VRE är anmälningspliktig enligt svensk smittskyddslagstiftning
• Tåliga för gallsalter
• Temperaturtåliga
• Hög antibiotikaresistens
Enterococcus faecalis
G+
Systematik
Domän: Bakterier
Stam: Firmicutes
Klass: Bacilli
Ordning: Lactobacillales
Familj: Enteroococcaceae
Släkte: Enterococcus / Enterokocker
Art: Faecalis
E. faecalis kan ge upphov till urinvägsinfektion och till livshotande sepsis samt hjärtklaffsinflammation hos människa. Den är resistent mot cefalosporiner och på senare tid har det börjat dyka upp former som inte heller än känsliga för vankomycin.
Gramnegativa kocker, aeroba eller fakultativt anaeroba
Neisseria spp
Neisseria (efter den tyske hudläkaren Albert Neisser, 1855–1916), det vetenskapliga namnet på ett släkte gramnegativa, kulformiga bakterier. Det finns flera arter av Neisseria, vissa är patogena och andra inte. När termen "Neisseria species" syftar den enligt Sahlgrenska Universitetssjukhuset på arter som tillhör normalfloran och som främst finns i luftvägarna (näsa, svalg). Då har de N. gonorrhoeae och N. meningitidis som är de medicinskt viktigaste arterna uteslutits. Gonokocker (N. gonorrhoeae) och meningokocker (N. meningitidis) orsakar gonorré respektive epidemisk hjärnhinneinflammation.
Neisseria gonorrhoeae
G-
Domän: Bakterier
Stam: Proteobacteria
Klass: Beta Proteobacteria
Ordning: Neisseriales
Familj: Neisseriaceae
Släkte: Neisseria
Art: Gonokocker / N. gonorrhoeae
Neisseria gonorrhoeae (gonokocken) är en gramnegativ diplokock som orsakar gonorré. Sexuellt överförd smitta. Uretrit är vanligaste symtom. Andra symtom kan vara vaginal flytning, prostatit, artrit, septikemi mm. I samband med förlossning kan barnets ögon bli infekterade. N. gonorrhoeae utvecklar ofta resistens mot ett visst antibiotikum inom några år efter det att detta antibiotikum har börjat användas för gonorréterapi. Vissa N. gonorrhoeae-stammar uppvisar både kromosom- och plasmidburna resistensmekanismer mot penicillin, tetracyklin, spektinomycin och fluoroquinoloner respektive penicillin och tetracyklin. Man har påträffat sådana stammar i bl.a, Frankrike, Japan och Spanien. (Källa vetbact.se)
Neisseria meningitidis
G-
Domän: Bakterier
Stam: Proteobacteria
Klass: Beta Proteobacteria
Ordning: Neisseriales
Familj: Neisseriaceae
Släkte: Neisseria
Art: Meningitidis / Meningokocker
Neisseria meningitidis (meningokocken) är en gramnegativ diplokock. Infektioner med meningokocer drabbar framför allt barn, tonåringar och yngre vuxna. Senare i livet är den ovanlig, vilket beror på förvärvad immunitet. Bakterien påvisas ofta i näsa och svalg, även från helt friska personer. Bärarskap av meningokocker kan förekomma i uppemot 10 procent av befolkningen. I omgivningen kring ett kliniskt fall kan ännu högre frekvens ses. De viktigaste aerogrupperna är A, B, C, Y och W-135. Neisseria meningitidis kan orsaka allvarlig invasiv sjukdom - framför allt sepsis, meningit eller en kombination av dessa. Invasiv sjukdom drabbar företrädesvis de som är nykoloniserade med meningokocker, inte kroniska bärare.
Gram-positiva stavar, aeroba eller fakultativt anaeroba
Laktobakterier (Lactobacillus spp. och Lactococcus spp.)
Mjölksyrabakterier
Laktobakterier är ett samlingsnamn för många arter (det finns även ett släkte som heter Lactobacillus) av icke sporbildande, grampositiva bakterier som kan jäsa olika sockerarter till mjölksyra. De finns inom flera släkten, varav några är baciller och andra kocker. De återfinns inom släktena; Lactobacillus, Leuconostoc, Pediococcus, Streptococcus och Lactococcus.
De tillhör normalfloran i munhåla, tarm och vagina. De är normalt inte patogena men de förekommer som kontamination i bakteriologiska prov och enstaka fall av infektion finns rapporterade. Mjölksyrabakterier saknar fungerande andningskedja och kan därför erhålla energi enbart genom jäsningsprocesser. De lever normalt i syrgasfria miljöer men olikt andra anaeroba bakterier växer de bra även om syrgas finns. Mjölksyrabakterier lever främst i miljöer rika på näring, såsom i matsmältningssystemet hos människa och varmblodiga djur, på växter samt i många livsmedelsprodukter.
De trivs i sura miljöer och höga nivåer av laktobakterier kan ha en koppling till karies. Deras förmåga att producera syra gör att de generellt kallas kariogena bakterier. (Det är dock en sanning med modifikation eftersom forskning visar att vissa arter inhiberar S. mutans, men generellt brukar de som sagt associeras med karies.) Bakterier i gruppen som har en koppling till karies är exempelvis L. casei, L fermentum, L plantarum, L acidophilus.
Lactobacillus casei
G+
Systematik
Domän: Bakterier
Stam: Firmicutes
Klass: Bacilli
Ordning: Lactobacillales
Familj: Neisseriaceae
Släkte: Lactobacillus
Art: Casei
Lactobacillus casei är en grampositiva stavar tillhörande normalfloran i munhålan och tarmen. Den har låg sjukdomsframkallande förmåga. Kan fermentera glukos till mjölksyra och spelar därmed roll i utvecklingen av karies.
Actinomyces spp
Själva ordet härrör från latin och betyder ordagrant strålsvamp (Actin = stråle, myces = svamp) och de har vid infektion likheter med svampinfektioner. Actinomyces species är en heterogen grupp av anaeroba grampositiva icke rörliga stavar i som finns normalt i munnen och luftvägarna. De kan var raka eller har andra former och återfinnas ensamma, i par, i kluster eller som korta kedjor.
En del arter av släktet Actinomyces kan ge upphov till aktinomykos, även om infektion ofta är polymikrobiell. Sjukdomen kännetecknas av svullnad och bildandet av abscesser. Detta kan åtföljas av vävnadsfibros. Infektioner i mun, ansikte och halsområde är de vanligaste platserna men även bröstkor, buk och bäcken (som komplikation till intrauterin spiral) kan drabbas.
Actinomyces omfattar ett tjugotal species, varav flera av dessa inte har isolerats från människa.
Arter att nämna:
Actinomyces naeslundii
G+
Domän: Bakterier
Stam: Actinobakterier
Klass: Bacilli
Ordning: Actinomycetales
Familj: Actinomycetaceae
Släkte: Actinomyces
Art: Naeslundii
Actinomyces naeslundii tillhör den residenta bakteriefloran men kan vara opportunistisk och orsaka infektion.
De är tidiga kolonisatörer av tanden och ingår i den biofilm som bildas på tanden. De har långa fimbrier på ytan som underlättar för dem att fästa vid tanden. Det sker genom interaktioner mellan sura prolinrika proteiner och statherin. (Statherin är en peptid som utsöndras av parotis och de submandibulära körtlarna. Statherin biologiska funktion är att hämma kärnbildning och tillväxt av kalciumfosfatmineraler.)
Bacillus spp
Bacillus är ett släkte grampositiva, aeroba, endosporbildande bakterier. De är mycket vanliga men endast några arter är patogena. Exempel på patogena är; Bacillus antracits som orsakar mjältbrand och Bacillus cereus som kan ge upphov till matförgiftning. Dessa bakterier kan bilda sporer/endosporer. Det är en viloform som vissa bakterier kan inta under speciella förhållanden. En bakterie i sporform är mycket motståndskraftig mot ogynnsamma förhållanden. I jord kan de överleva minst 100 år.Mykobakterier, Mycobacterium spp
Mykobakterier är ett släkte grampositiva, stavformiga, ibland trådbildande, orörliga bakterier i familjen Mycobacteriaceae, vilken omfattar endast detta släkte. Myko betyder svamp eller svamplinknande. Bakteriernas cellvägg har hög halt av speciella lipider, mykocerosinsyror. Dessa medför att bakterierna blir motståndskraftiga mot kemisk påverkan.==
==
Tuberkulosbakterier
Själva ordet "tuberkulos" kommer från nylatin tuberculosis, av latinets tuberculum som betyder liten knöl). Tuberkulos förkortas tbc, och är en infektionssjukdom som orsakas av vissa arter av mykobakterier, för människans del främst Mycobacterium tuberculosis = tuberkulosbakterien /tuberkelbakterien, mer sällan Mycobacterium bovis eller Mycobacterium africanum. Sjukdomen har fått sitt namn på grund av att infektionen medför bildning av millimeterstora rundade härdar, tuberkler, en form av granulom.Mycobacterium tuberculosis
G+
Domän: Bakterier
Stam: Actinobakterier
Klass: Actinobacterium
Ordning: Actinomycetales
Familj: Mycobacteriaceae
Släkte: Mycobacterium
Art: Tuberculosis
Mycobacterium tuberculosis (tuberkelbakterien, tbb) är en syrafast grampositiva stav som ger upphov till tuberkulos. Vanligast är lungtuberkulos men infektionen kan slå ner i andra organ (meningit mm.). Särskilt utsatta är individer med nedsatt immunförsvar (AIDS, undernäring).
Gram‐negativa stavar, aeroba eller fakultativt anaeroba.
Escherichia coli
G-
Systematik
Domän: Bakterier
Stam: Proteobacteria
Klass: Proteobacteria
Ordning: Enterobacteriales
Familj: Enterobacteriaceae
Släkte: Escherichia
Art: Coli
Escherichia (efter den tyska läkaren T. Escherich, 1857–1911) är ett släkte gramnegativa, stavformiga bakterier i familjen Enterobacteriaceae. Escherichia coli, kolibakterien (koliforma stavar), är typorganismen. Ett tusental stammar kan urskiljas med biokemiska, immunologiska och molekylärgenetiska metoder. Escherichia coli förekommer rikligt i nedre delen av tarmen hos så gott som alla varmblodiga djurarter, inklusive människa, och är normalt inte patogen.
Ett flertal olika stammar (EIEC, enteroinvasiva Escherichia coli; EPEC, enteropatogena Escherichia coli; ETEC, enterotoxinogena Escherichia coli och EHEC, enterohemorragiska Escherichia coli) bildar dock toxiner (gifter) och ger därigenom upphov till diarréer som liknar kolera eller dysenteri. Det som i dagligt tal kallas ”turistdiarré” orsakas av stammar mot vilka man saknar immunitet.
Enterobakterier
Enterobacter, släkte gramnegativa, aeroba, stavformiga bakterier i familjen Enterobacteriaceae. Släktet skiljs från de närstående släktena Escherichia, Salmonella och Shigella med hjälp av biokemiska och molekylärgenetiska metoder.
Enterobacter-arter finns rikligt i omgivningen och är en normal del av tarmfloran. De kan orsaka opportunistiska infektioner, men i princip enbart hos immunsupprimerade eller om bakterierna hamnar på fel plats, t.ex. i bukhålan. Motståndskraften mot antibiotika varierar starkt mellan olika stammar, resistensbestämning kan behövas för att hitta verksamma sorter.
Klebsiella
Klebsiella, det vetenskapliga namnet på ett släkte bakterier i familjen Enterobacteriaceae. Bakterierna är stavformiga, gramnegativa, orörliga och förekommer i jord, vatten och i tarmkanalen hos de flesta ryggradsdjur.Klebsiella pneumoniae
G-
Domän: Bakterier
Stam: Proteobacteria
Klass: Gamma Proteobacteria
Ordning: Enterobacteriales
Familj: Enterobacteraceae
Släkte: Klebsiella
Art: Pnemoniae
Klebsiella pneumoniae är en relativt vanlig gramnegativ stav tillhörande Enterobacteriaceae i tarmfloran. Den kan orsaka nosokomial urinvägsinfektion, sårinfektion, pneumoni och bakteriemi, bukinfektioner mm.
Den form av lunginflammation som den kan åstadkomma förekommer främst hos personer med försämrat immunförsvar. K. pneumoiae är penicillinrasisten och kräver behandling med andra antibiotika.
Salmonella
Salmonella (efter den amerikanska patologen Daniel E. Salmon, 1850–1914), artrikt släkte bakterier i familjen Enterobacteriaceae. Arterna i släktet är gramnegativa, stavformiga, oftast flagellförsedda bakterier som är lätta att odla. De är så gott som alltid rörliga och saknar förmåga att jäsa laktos.
Salmonellabakterier hör till de vanligaste av de mikroorganismer som orsakar livsmedelsburna infektioner och har omfattande utbredning i alla världsdelar. I Sverige är dock kontrollen hård och de flesta som drabbas i Sverige har ådragit sig smittan utomlands. Livsmedel som oftast överför smittan är fågelkött, griskött, ägg och mjölk. Även vatten som förorenats med avföring och grönsaker och bär som vattnats med förorenat vatten kan föra smittan vidare.
Pseudomonas
Pseudomonas är ett släkte i bakteriefamiljen pseudomonader. Pseudomonas är ett av bakteriesystematikens mest komplexa släkten och har åtskilliga egenskaper som det delar med andra släkten; ordet pseudomonas betyder falsk grupp och markerar just detta förhållande. De flesta lever i jord och vatten, och några arter är patogena. De kan i allmänhet livnära sig av ett stort antal organiska kolföreningar; vissa arter kan bryta ned mineraloljeprodukter.
Pseudomonas aeruginosa
G-
Domän: Bakterier
Stam: Firmicutes
Klass: Bacilli
Ordning: Bacillales
Familj: Pseudomonadaceae
Släkte: Pseudomonas
Art: Aeruginosa
Pseudomonas aeruginosa är en aerob, icke sporbildande gramnegativ stavbakterie inom släktet Pseudomonas (som innefattar ett tiotal arter). Pseudomonas aeruginosa. Bakterien är vanlig på växter, i jord och vatten och den kan finnas i tarmfloran. Den kan ge sårinfektion (grönaktigt var) och nosokomial urinvägsinfektion, extern otit, empyem, pneumoni, ögoninfektion (efter skada eller operation). Septikemi, endocardit och meningit finns beskrivet.
Legionella spp
Legionella utgör ett släkte gramnegativa, rörliga, stavformiga bakterier. Släktet omfattar mer än femtio olika arter.
Legionella pneumophila
G-
Legionella pneumophila är den från medicinsk synpunkt viktigaste arten av Legionella. Bakterierna är gramnegativ stavar som normalt finns i jord och i många vattentäkter samt förekommer i varmvattensystem som vattenberedare och duschar. De innehåller enzymet katalas och oftast även betalaktamas, som bryter ned penicillin. Den kan den vid stora smittdoser ge upphov till svårartad lunginflammation så kallad legionärssjuka hos människa. Det är främst individer med nedsatt immunförsvar som drabbas.
==
==
Haemophilus spp
Själva namnet betyder ”blodälskade”. Haemophilus är ett släkte gramnegativa, orörliga, icke sporbärande stavar som innehåller ca 20 arter. De återfinns på slemhinnor, framför allt i luftvägarna hos människa (och andra djur). Haemophilus-arterna är ofta känsliga för flertalet antibiotika. Antibiotikaresistenta stammar kan emellertid uppträda.Haemophilus influenzae
G-
Domän: Bakterier
Stam: Proteobacteria
Klass: Gamma Proteobacteria
Ordning: Pasteurellales
Familj: Pasteurellaceae
Släkte: Haemophilus
Art: Influenzae
Haemophilus influensa har fått sitt namn eftersom den ofta återfanns i lungorna hos personer som avlidit av influensa. Under tidigt 1900-tal ansågs det därför att bakterien orsakar influensa. Haemophilus influenzae är en gramnegativ stav/kockobacill i luftvägarnas normalflora. Den kan orsaka luftvägsinfektioner såsom otit, sinuit, epiglottit, bronkit, empyem. Den kan även ge upphov till konjunktivit, septikemi, meningit, osteomyelit, endocardit, pericardit. Smittvägar Haemophilus influenzae sprids genom kontaktsmitta mellan männsikor. Lunginflammation orsakad av denna bakterie kan fortfarande vara en allvarlig komplikation till virussjukdomen influensa.
Det finns en stam med en kapseltyp som kallas b och det är den mest patogena typen. Därför vaccineras det sedan 1993 mot den typ av polysackarider som finns i kapseln. Vaccinationen skyddar barn mot de allvarliga formerna av infektionen. Haemophilus influenzae var innan vaccination infördes en vanlig orsak till hjärnhinneinflammation och blodförgiftning hos barn.
Haemophilus parainfluenzae
G-
Domän: Bakterier
Stam: Proteobacteria
Klass: Gamma Proteobacteria
Ordning: Pasteurellales
Familj: Pasteurellaceae
Släkte: Haemophilus
Art: Parainfluenzae
Haemophilus parainfluenzae är en gramnegativ stav i luftvägarnas normalflora. Existerar kommensalt men kan vara patogen. Den orsakar sällan luftvägsinfektion men kan ge upphov till septikemi, endocardit, postoperativ bukinfektion och i sällsynta fall meningit.
Aggregatibacter actinomycetemcomitans (A.a)
G -
Domän: Bakterier
Stam: Proteobacteria
Klass: Gamma Proteobacteria
Ordning: Pasteurellales
Familj: Pasteurellaceae
Släkte: Aggregatibacter
Art: actinomycetemcomitans
A.a är en gramnegativ fakultativt anaerob bakterie vilket gör att den inte är beroende av särskilda miljöförhållanden (jmf. strikt anaeroba i tandköttsfickan) vilket underlättar för den att kolonisera tidigt redan hos unga individer. Producerar ett leukotoxin som kan döda PMN-celler och makrofager vilket försämrar värdens försvar. Antikroppsbildning mot AA:s leukotoxin hittas hos sjuka individer.
Aggregatibacter actinomycetemcomitans har i första hand förknippats med aggressiv parodontit på unga (tidigare kallad juvenil parodontit) och är då ofta den enda markören i dessa parodontitlesioner. A. actinomycetemcomitans förekommer dock också hos vuxna individer och i kroniska parodontiter, men anses spela en mer aktiv roll i parodontit på unga genom sin produktion av leukotoxin. Särskilt en variant av A. actinomycetemcomitans, den så kallade JP2- klonen (JP2 producerar mer leukotoxin än ”normal” AA) som företrädesvis finns hos individer från västra Afrika, sammanfaller mycket påtagligt med parodontal nedbrytning.
Gram‐positiva kocker, strikt (obligat) anaeroba.
Peptostreptococcus spp
Peptostreptokocker är grampositiva, icke spobildande, motila kocker som tillhör människans normalflora. Lever under normala förhållanden kommensalt med sin värd i munnen, på huden och i mag-tarkanal samt vagina. De kan isoleras från hjärnabscesser samt i abscesser utgångna från magtarmkanal, genitalia och luftvägar. Kanamycin och vankomycinkänsliga.Domän: Bakterier
Stam: Firmicutes
Klass: Clostridia
Ordning: Clostidiales
Familj: Clostridiaceae
Släkte: Peptostreptococcus
Parvimonas
Parvimonas Micra
G+
Parvimonas Micra är en anaerob grampositiv kock, som normalt lever kommensalt i munhåla och mag-tarmkanal. Släktet har tidigare hetat Micromonas och bakterien har även varit klassificerad som en peptostreptokock. Nuvarande klassificering som Parvimonas Micra (Pa. Micra) skedde 2006 och Micra är för närvarande den enda arten i släktet Micromonas. Mikroben kan vara patogen och har förknippats med infektioner som till exempel peritonsillit. Förekommer vid parodontit.
Gram‐negativa kocker, strikt (obligat) anaeroba.
Veillonella spp
Veillonella är ett släkte gramnegativa, anaeroba kocker. Släktet är känt för sin förmåga att fermentera oaktat.Veillonella parvula
G-
Domän: Bakterier
Stam: Firmicutes
Klass: Clostridia
Ordning: Clostidiales
Familj: Veillonellaceae
Släkte: Veillonella
Art: Parvula
Veillonella parvula är en gramnegativ, strikt anaeroba icke-sporbildande kock med låg patogenitet. Den förekommer i tarmen hos människor men återfinns också i dentalt plack. Den räknas som lågpatogen men kan i sällsynta fall ses vid infektioner i huvud, nacke och luftvägar. Den kan inte metabolisera kolhydrater, utan använder istället organiska syror som laktat.
Gram-positiva stavar, strikt (obligat) anaeroba
Proprionibacterium spp
Propionibakterier är långsamt växande, icke sporbildande, grampositiva anaeroba stavar i hudens normalflora. Bakterierna kan vara stavformade och grenade och kan växa ensam, i par, eller i grupper. De kan ge upphov till lågvirulenta infektioner, särskilt i samband med insättande av främmande material inom ortopedi och kärlkirurgi. Nedsatt immunförsvar medför ökad infektionsrisk. De producerar i allmänhet mjölksyra, propionsyra (därav namnet) och ättiksyra genom att fermentera glukos.Proprionibacterium acnes
G+
Domän: Bakterier
Stam: Actinobacteria
Klass: Actinobacteridae
Ordning: Actinomycetales
Familj: Propionibacterineae
Släkte: Propionibacteriaceae
Art: Acnes
Proprionibacterium acne är en grampositiv anaerob stav som finns i normalfloran fram för allt på huden. Bakterien har förmåga att bilda biofilm och kan ge upphov till lågvirulenta infektioner, särskilt i samband med insättande av främmande material inom ortopedi och kärlkirurgi. Nedsatt immunförsvar medför ökad infektionsrisk. Hudsjukdomen akne (acne) har fyra grundpelare: ökad talgproduktion, en abnorm keratinisering i utförsgången från talgkörtel och hårfollikel, samt inflammation och förekomst av Propionibacterium acnes. Behandling av acne har behandlats med långa perioder av behandling med antibiotika. Något som nu omvärderats på grund av ökand antibiotikaresistens hos Propionibacterium acnes (P acnes).
Eubacterium spp
Eukaryoter delas in i bakterier och arkéer. Bakterier omnämns ibland också som eubakterier eu = "av god kvalitet" alltså "sanna bakterier" termen används för att markera skillnad mot arkéer. Eubacterium är också namnet på ett genus/släkte som innehåller många olika arter. Släktet Eubacterium består av anaeroba, icke-sporbildande, grampositiva stavar. De är vanligt förekommande i människans tarmkanal.
Clostridium spp
Clostridium, släkte grampositiva, anaeroba, sporbildande, stavformiga bakterier. Flertalet arter förekommer normalt i jord och i tarmkanalen hos människor och djur. Släktet omfattar också viktiga sjukdomsframkallande arter som ger upphov till livshotande tillstånd, t.ex. botulism, gasbrand och stelkramp. Toxinbildning är ett framträdande drag hos dessa arter. I behandlingen av de sjukdomar som framkallas av arter i släktet krävs ofta intensivvård med respirator- och syrgasbehandling. Antitoxiner har viss betydelse vid botulism och stelkramp. Vaccinering med toxoid (toxin som avgiftats med formalin) är av fundamental betydelse som stelkrampsprofylax och genomförs i stor skala världen över. (Svår diarré som orsakats av C. difficile behandlas ofta med vankomycin och metronidazol.)
Gram-negativa stavar, strikt (obligat) anaeroba
Prevotella spp.
"Prevotella" har fått sitt namn efter den franske mikrobiologen A. R. Prévot, som var pionjär inom anaerob mikrobiologi Prevotella kan återfinnas normalt i munnen, luftvägarna, vagina och tarm. Bakterier från släktet kan dock vara opportunistisk och fynd kan göras vid anaeroba infektioner i luftvägarna, exempelvis vid lungabscess och kronisk otitis media samt bihåleinflammation. Prevotella spp. är signifikanta inslag vid parodontit. Det finns både pigmenterade och icke pigmenterade arter.Prevotella intermedia
G-
Domän: Bakterier
Stam: Bacteroidetes
Klass: Bacteroidia
Ordning: Bacteroidales
Familj: Prevotellaceae
Släkte: Prevotella
Art: Intermedia
Prevotella intermedia är en gramnegativ, obligata anaeroba patogen stav. Den är svartpigmenterad. Bakterien är involverad i periodontala infektioner, inklusive gingivit och periodontit, och den återfinns ofta finns i akut nekrotiserande ulcerös gingivit. Bakterien är ett vanligt förekommande fynd vid dentala abscesser, där obligata anaerober dominerar.
Porphyromonas spp.
Ett släkte av små anaeroba gramnegativa orörliga kocker och oftast korta stavar som producerar släta, grå- till svartpigmenterade kolonier vars storlek varierar med arten. De kan finnas som en del av den normala floran i orofarynx, inklusive tandköttsfickor, vagina och tarmkanalen .
Porphyromonas gingivalis
G-
Domän: Bakterier
Stam: Bacteroidetes
Klass: Bacteroidia
Ordning: Bacteroidales
Familj: Porphyromonadaceae
Släkte: Porphyromonas
Art: Gingivalis
Räknas som del i "det röda komplexet".
Porphyromonas gingivalis är en gramnegativ anaerob stav som har ett brett spektrum av virulensfaktorer (faktorer som tillsammans ger graden av förmåga hos en mikroorganism att framkalla sjukdom) som har ett starkt samband med sjukdomen parodontit.
=
=
Tannerella Forsythia
G-
Domän: Bakterier
Stam: Bacteroidetes
Klass: Bacteroidia
Ordning: Bacteroidales
Familj: Porphyromonadaceae
Släkte: Tannerella
Art: Forsythia
Räknas som del i "det röda komplexet".
Tannerella Forsythia är en gramnegativ stav. Den producerar trypsinliknande proteas, enzymerna bryter ner värdens periodontala vävnader och de kan också klyva komponenter i värdens immunsvar.
Fusobacterium spp
Fusobakterier är anaeroba gramnegativa stavar som producerar smörsyra som fermentationsprodkt. Flera arter som har humanmedicinsk betydelse finns beskrivna. Vissa arter kan orsaka allvarliga infektioner oftast utgående från tonsillit. Exempel härpå är Vincents angina, peritonsillär abscess, periapikal abscess och septisk tromboflebit. Septikemi med multipla abscesser i andra organ kan också påträffas, tex i lungor pleura och lever. F. nucleatum finns i den nomiala mikrofloran i munhåla och svalg. Arten isoleras därför från infektioner utgångna från dessa regioner.
Fusobacterium nucleatum
G-
Domän: Bakterier
Stam: Fusobacteria
Klass: Fusobacteria
Ordning: Fusobacteriaceae
Familj: Fusobacterales;
Släkte: Fusobacterium
Art: Nucleatum
Fusobacterium nucleatum är en gramnegativ anaerob stav i munhålans, tarmens och genitalias normalflora. Den kan ge akut nekrotiserande gingivit och peritonsillära abscesser och bukabscesser i blandinfektion.
Campylobacter spp
Campylobacter, släkte gramnegativa stavformade bakterier med en karakteristiskt böjd. Många arter finns naturligt i tarmen hos olika djur (nötkreatur, får, gnagare, höns och vilda fåglar), och många arter kan ge upphov till sjukdom hos såväl djur som människa. C. fetus orsakar abort och sterilitet hos nötkreatur, medan C. jejuni orsakar diarré, magsmärtor och feber hos människa. Otillräckligt kokt eller stekt kött (vanligen hönsfågel) är den vanligaste smittkällan, och symtomen är smärtsam, ibland blodig, diarré kombinerad med feber och allmän sjukdomskänsla. Även om bakterien är känslig för flera olika antibiotika, dock inte penicillin, är det sällan aktuellt att behandla med antibiotika. Innehåller just nu ca 16 arter.
Campylobacter rectus
G-
Domän: Bakterier
Stam: Proteobacteria
Klass: Epsilon Proteobacteria
Ordning: Campylobacterales
Familj: Campylobacteraceae
Släkte: Campylobacter
Art: Rectus
Campylobacter rectus är en gramnegativ, rörlig, icke sporbildande, anaerob böjd stav. Den finns i munnen och återfinns ofta vid (kronisk) parodontit. Kan också vara involverad i endodontiska infektioner.
Campylobacter gracilis
G-
Domän: Bakterier
Stam: Proteobacteria
Klass: Epsilon Proteobacteria
Ordning: Campylobacterales
Familj: Campylobacteraceae
Släkte: Campylobacter
Art: Gracilis
Campylobacter gracilis är en gramnegativ, orörlig, icke sporbildande, anaerob böjd stav. Vid odling korroderar den agar och kan ge små gropar i odlingsmediet. Den återfinns i munnen och den har kopplats till parodontit. Kan ge djupa infektioner och fynd kan även göras vid endodontiska infektioner.
Heliobacter spp
Helicobacter, släkte spiralformiga bakterier med ett hundratal arter som huvudsakligen lever i magsäckens eller tarmens slemhinna hos människan och däggdjur.
Heliobacter pylori
G-
Domän: Bakterier
Stam: Proteobacteria
Klass: Epsilon Proteobacteria
Ordning: Campylobacterales
Familj: Heliobacteraceae
Släkte: Heliobacter
Art: Pylori
Heliobacter pylori (f.d. Campylobacter pylori) är en gramnegativ liten, rörlig, spiralvriden stav som kan påvisas i slemhinnan i magsäcken.
Capnocytophaga spp
Capnocytophaga är ett släkte av smala, gramnegativa stavformade bakterier. De växer långsamt och finns normalt i oropharynx hos däggdjur. De är så kalled "gliders" på odlingsmedia. (Se labkompendie) De är involverade i patogenesen vid vissa djurbett samt vid parodontala sjukdomar. De klarar upp till 10% syrehalt.
Selenomonas spp
Selenomonas är anaeroba, Gram-negativa, krökta eller halvmånformade motila stavar. Selenomonas återfinnas bland annat i munhålan hos människa. Beroende på olika faktorer så som hälsa och diet hos värden kan dessa bakterier utgör en betydande del av den totala mikrobiella populationen. I allmänhet är Selenomonas obligat sackarolytiska, även om vissa stammar har förmåga att fermentera laktat eller aminosyror. Orala Selenomonas kan spela en roll i patogenesen vid parodontal sjukdom hos människor.
Treponema spp
Treponema ett släkte bakterier i gruppen spiroketer. De är spiralformiga och förekommer normalt i tarmkanalen och i munnen hos friska människor och djur, men släktet omfattar också arter som orsakar sjukdomar (treponematoser) hos sina värdar. (T. pallidum är den art som orsakar syfilis hos människa.)
Treponema denticola
G-
Domän: Bakterier
Stam: Spirochaetes
Klass: Spirochaetes
Ordning: Spirochaetales
Familj: Spirochaetaceae
Släkte: Treponema
Art: Denticola
Treponema denticola ingår i det så kallade "röda komplexet."
Treponema denticola är en gramnegativ, obligat anaeroba, motil och starkt proteolytisk spiroket. Den ingår i den komplexa och mångskiftande mikrobiella floran i munhålan och är specialiserad för att överleva i den miljön. T. denticola är förknippad med förekomsten och svårighetsgraden av parodontit. Förhöjda nivåer i munnen anses vara en av de viktigaste etnologiska faktorerna vid parodontit.
Borrelia spp
Borrelia har fått sitt namn efter den franske bakteriologen Amédée Borrel. Arter i släktet borrelia är högt specialiserade, gramnegativa, motila, spiralformade bakterier som har två flageller och dubbelmembran. Det är ett släkte bakterier i gruppen spiroketer. Släktet omfattar bland annat de sjukdomsframkallande arterna Borrelia burgdorferi (som har flera underarter) och Borrelia recurrentis, vilka hos människa orsakar infektionssjukdomarna borrelios respektive återfallsfeber.
Båda sjukdomarna är vektorburna: Borrelia recurrentis sprids vanligen med klädlöss, medan Borrelia burgdorferi sprids med fästingar.
Candida
Candida, släkte av mikroskopiska jästsvampar, som är potentiellt patogena. Candida albicans är den viktigaste arten.Domän: Eukaryoter / Eukaryota
Rike: Svampar/ Fungi
Stam: Sporsäcksvampar /Ascomycota
Klass: Saccharomycetes
Ordning: Saccharomycetales
Familj: Saccharomycetaceae
Släkte: 'Candida'
Art: C. albicans